Hello world!

Welcome to WordPress.com. After you read this, you should delete and write your own post, with a new title above. Or hit Add New on the left (of the admin dashboard) to start a fresh post.

Here are some suggestions for your first post.

1. You can find new ideas for what to blog about by reading the Daily Post.
2. Add PressThis to your browser. It creates a new blog post for you about any interesting  page you read on the web.
3. Make some changes to this page, and then hit preview on the right. You can alway preview any post or edit you before you share it to the world.

Without you

2010-05-30

Vinter utan snö, vår utan knoppande träd

sommar utan havets vågor, höst utan lövens färger.

Ett liv utan dej, all vår kärlek, längtan, saknad 

bleknade minnen

Så ändlös 

ändå så kort tiden

så kort en evighet

kan vara

ville du var här att se och röra

Jag ville du var här

att se på

och röra vid

med ögon, läppar och fingertoppar

ville du höll mej

i den kärlek jag saknat

men alltid visste fanns

jag ville du var här

ändå så rädd

att den närhet avståndet ger oss

skulle försvinna.

Stigen mot ljuset

Jag söker ständigt

den ljusa

stigen

från allt det här mörka

som bor i mig.

När jag når den

lervåt och smutsig

låter jag mig omfamnas

av ängens varma våta dagg.

Men solen skrämmer,

med strålar som skär sönder

och sönderfäller mig

tillbaka

in i svärtan.

Oj oj oj…

. . .

så många kommentarer jag fick på mitt förra inlägg. Att så många tonåringar… ungdomar… läser aftonbladets bloggar:) Är ju roligt de inte bara håller tilll på  Flashbacks “lär dej allt om droger!” sidor.

Nu menade jag inte med mitt inlägg att försöka lägga ned Flashback vilket det nästan verkade som om en del trodde jag hade makt att göra, med min lilla blogg.:)

OCH jag är för yttrandefrihet om någon ifrågasätter det. Men jag är väldigt mycket emot droger. Jag har sett på nära håll vad droger kan göra med unga människor. Både i min familj och i mitt arbete med drogmissbrukare en gång. Jag har sett överdoser, jag har sett psykoser orsakade av droger och jag har i sista stund funnit en missbrukare som försökte ta sitt liv. Jag har sett barn leva i missär pga föräldrars missbruk.  Och jag vet att den kan drabba alla, denna livsätande fiende som ett drogberoende är.

Det handlar inte om uppfostran som en del ville få det till. Det handlar inte heller om att man sitter o kontrollerar sitt barn ständigt och jämt. Men det handlar om att vara vaken att fundera och se tecken på att något är galet. Ibland räcker inte ens det… jag vet.

På flashback finns säkert mycket som är bra, det har ju många intygat här nu… men det finns också mycket som är galet och fel.

Som i övriga samhället förstås. Men datorn och vad den har att erbjuda finns i våra hem.

Hallå ni som har, eller snart har, tonåringar… se hit!

Ni som har barn… tonåringar… håll dem borta från detta. Fattar inte det får finnas.

Det jag menar är att det borde ju finnas någon slags inträdeskod ? något som gör att bara de som känner till det, vill vara där och redan använder droger kan gå in där. 

Inte ungar som inte gjort det.

Flashback   här får man lära sej en hel del.

 

 

Ser dej

 

Med ögonen renade av salt 

och vatten

ser jag dej idag,

du som slipade din vassa tunga

mot min strupe, ser dej

och det lilla som var du

kan inte längre svida

eller få mej att blöda.

Mamma

Jag var ett mycket ensamt barn. Mormors jänta, morfars lilla tulta. Men jag var också en enda stor (eller liten) saknad  efter mamma där jag gick mellan deras kära ben. Alltid en hand full av smek och värme att tillgå.  Alltid en famn att gömma tårar och längtan i.

Så mycket kärlek fanns där innanför dessa väggar. Så mycket trygghet men… så mycket saknad, så mycken längtan, så många tårar,  så stor förtvivlan. För att mamma inte fanns där. Utan bara ibland dök upp,  från ingenstans och varje gång hon gick gröpte ur en bit av mitt hjärta o tog med sej.

Hon var inte ens en tiondel så kärleksfull mot mej som mormor och morfar.  Ändå.

Visst är det konstigt.

Trasig

I mitt  trasiga,

rostiga kärl

 lyfter jag dej , håller jag dej.                                

likt jag håller en blomma 

söndertrampad med bruten stjälke

Kan ingen…                            

ingenting göra oss hela igen? 

Sanningen

Är den relativ? Finns det inte bara en sanning om varje sak. Som tex med religion. Kan det finnas fler sanningar. Kan buddism vara lika sann som katolicism? Kan en muslim ha lika rätt som en kristen. En del säger ju så… var o en är salig i sin tro. Men sanningen om människans och jordens uppkommst. Kan den vara flera? Kan det finnas flera gudar? Shiva är han lika sann som Allah?

Blir man välsignad i pingstvännernas kyrka likväl som i en katedral. Har påven förstatjing på välsignelser. Är han bättre än andra människor. Finns helgon? Står det någonstans i bibeln att det ska finnas helgon i vår tid?

Visst finns det många olika trosriktningar. En del tror inte alls andra är agnostiker. Det förstår jag.

Men att man kan säga att,  ja jag accepterar och tror att din tro är lika sann som min? Hur går det ihop. Visst acceptera menar inte så… man ska acceptera varandras olika tro… men innerst inne kan man ju inte tro de har rätt. Som inom ekumeniska föreningar tex. (ekumeni´k,  = samlande benämning på kyrkliga enhetssträvanden)  Hur funkar det?

Då finns ju ingen sanning…. eller?  Sanning kan enligt mej inte vara relativ när det gäller skapelsen och en högre makt som står för den. Det kan bara vara EN. Inte skapade Allah lite här och en annan gud lite där och en tredje lite där…

Blir rörigt för mej. Sömnbrist i natt därav dessa röriga tankar kanske.  Man kan bli grubblande för mindre än tre nätters sömnbrist… Men vad tror ni?